du varken såg eller bekräftade mig
jag behövde dig verkligen

men du svek mig helt för dina
egna behov jag var helt osynlig för dig

bara ett jobbigt barn som
du var irriterad på

jag gjorde allt för att vara tillags
och få lite kärlek
men du gav mig inget

skaffade en ny man och jag
var helt ointressant för dig

bara i vägen för dina egna
drömmar och behov
detta har förföljt mig i hela mitt liv

när du skaffade dagbarnen
då fick dom din uppmärksamhet
och kärlek aldrig jag

du lekte med dom kramade dom

dom var ofta hos oss på helgerna
för att dom tyckte så mycket om dig
du gav dom så mycket kärlek och bekräftelse

jag ville ha min mamma för mig själv ibland
sa jag då var jag egoistisk

de gjorde så ont

varför vill du inte ha
mig mamma?

varför dög jag inte till dig?