Dagens tidiga timmar reflekterar den vita snöns vita färg

i väggarna på den bastanta byggnaden och den står

som en klumpig rektangulär klump, som passar perfekt

i den gamla atmosfärens tunna glaskupa

avstängd från världen men ändå fri

Skorstenarna blottar sig nu och tecknas tydligt

gentemot himlens nästan vita tomrum

Jag räknar 1...2...3.... 9 synar jag

Nio skorstensliknande fyrkanter i alla de olika storlekar

klär det plattlagda takets spetsiga form

Träden svajar inte ens i vinden

de är väldiga och kala, ser gamla och stadiga ut

Inte många fåglar befolkar det väldiga

Husen runt om mig går i dimma

för mina ögon finns endast dessa väldiga träd

denna väldiga gamla byggnad

regnbågshuset, vitt och kameliontfärgat

och åsynen av det hela får mig nästan att tappa andan

Helt otroligt

(Österlen folkhögskola, övraby 20)

8/2- 2007, Tomelilla