Jag står bland er.
Säger några små meningar ibland.
Ni tittar på mig, rör inte era läppar.
Jag får inte ett leende.
Förstår ni att de jag säger betyder något för mig.
Ni bara tittar på mig, tittar åt mitt håll.
Men ni säger ingenting. Inte ett ord.
Jag lever i en värld av glas.
Jag är skör , mitt hjärta kan lätt brista.
Men ni förstår inte.
Förstår inte mina ord. Det jag säger.
Jag försker att få er att förstå, men det blir bara värre.
Jag är instängd. Instägd i mig själv.
För varje gång jag försöker, desto värre blir de.
Jag lever i en värld av glas.