Magister Rosén som sätter betyg efter
flickornas ben


En vanlig dag i slutet av januari var Nils på väg till skolan.
Gamla Läroverket var en skola som var varm på sommaren men
kall på vintern.
Ganska trist tänkte Nils att gå till skolan när man fyller år.
Men glädjen var faktiskt att hans mamma hade lovat honom
en ny klocka på hans bemärkelsedag.
Han stötte ihop med Rut.
- Hej, Rut hur är läget?
- Jo, då det går väl, men har du gjort läxan tills idag?
Nils han svarade.
- Ja, det har jag.
- Bra, så Rut då kan väl jag skriva av ditt va?
Rut var en kille i alltid rutig keps. Kanske kom namnet av det
ingen vet faktiskt.

Dörrarna till skolan var stängda och nu kom både Rut och Nils
för sent.
Nu var klockan kvart över åtta och dörrarna öppnades.
Innanför stod läraren och skrev upp dessa pojkar som hade kommit
för sent.
Tre uppskrivningar blev en anmärkning. Anmärkningen blev till ett
besök hos rektorn och ett brev hem till föräldrarna.

Skolan interiör var stort, stora trappor upp till tredje våningen.
De flesta eleverna kom nu ifrån aulan där det hade varit morgonbön.
- Zeke, skrek både Nils och Rut.
- Vilka var det idag i aulan frågade Rut, Zeke.
Zeke svarade.
- Ja, jag tror de var från Missionskyrkan.
Det kom olika församlingar och hade morgonbön med eleverna.
Många var ju inte precis glada att gå dit. Men vad gör man när man
är tvungen?
De hade kommit upp till tredje våningen och gick in i klassrummet.
Där hälsades de med glada upprop av några kompisar till dem.
- Jaså, ni kommer nu sa Bolen?
- Ja, vi fick en uppskrivning igen. Du menar av Pricken?
- Just det, sa Nils.

Första timmen var geografi och snart hade vi läaren där.
För man hörde på långt avstånd att han kom rasslande med sina
nycklar.
- God morgon sa han till eleverna.
De svarade lite trött
- God morgon magistern.
Nu delades uppgifter ut och magistern gick sedan ut ifrån
klassrummet.
Läraren blev allmänt kallad för, Uppgiften.
Nåde den som inte hade uppgiften klar när han kom tillbaka.

Dagen gick och timmen efter lunch var det matematik.
Magistern Rosén som sätter betyg efter flickornas ben.
Alldeles rätt sa Zeke.
- Hur i helskotta kunde Gunbritt få så bra betyg .
Hon kunde ju inte bättre än jag.
Bolen han skrattade till.
- Hon har finare spiror än du.
Alla skrattade hjärtligt åt detta.
Magistern sa helt plötsligt.
- Nu tar vi fram klassens skönhet.
Alla vände sig mot tjejen. Tjejen blev alldeles röd i ansiktet.
För att tillägga i historien var det så att skönheten var inte så
skön. För hon hade en finnig hy och hade väl inte utseendet
för sig.
Grabbarna tyckte det här var för jäkligt. Så de tänkte ut att de
skulle göra något för så säger man inte till en tjej.

Magister Rosén hade en bubbla alltså en folkvagn med två
avgasrör.
Skaftet till en borste passade alldeles utmärkt i dessa avgasrör.
När han skulle starta bilen så gick inte det på grund av att
bilen dog.
Han hade ett stort besvär att ta bort kvastskaften från avgasrören.
Grabbarna tänkte.
- Det var lika gott åt honom för han var riktigt taskig mot henne.

Dagen fortskred och snart var det dags för gymnastiktimmen.
Då tänkte Nils att jag går inte på gymnastiken utan jag tar och
sticker ner till stan.
Nils mamma hade kommit överens med honom att de skulle mötas
vid en klockaffär.
Nils han sa till sig själv.
- Den där gymnastiken kan man ändå vara utan.
Nils han mötte sin mamma på stan och fick en fin klocka i födelsedags-
present.

Nästa dag när Nils kom till skolan blev han skickad direkt till
rektorn.
- Va, tänkte Nils är det på grund att jag skolkade igår?
Rektorn såg mycket barskt på Nils och sa.
- Det har kommit information att du inte medverkade på gymnastiken
igår.
- Stämmer det?
Nils förstod att det var lika bra att säga som det var.
- Ja, jag var nere med min mamma på stan och jag fick en klocka i födelsedagspresent.
- Jaså, sa rektorn. Det var ju ett fint sammanträffande.
- Det var nämligen så sa rektorn, att det försvann femhundra
kronor från en grabb som skulle köpa ishockeyutrustning.
Han förvarade dem i sin väska i omklädningsrummet.
Du vet inget om det Nils?
- Nils tittade väldigt förvånat på rektorn.
- Skulle jag ha tagit hans pengar?
Rektorn gick upp ifrån sin stol bakom katedern.
- Det ser ju lite konstigt ut att du har just i går köpt en fin
klocka till dig själv.
Nils svarade med en gång.
- Det var min mamma som gav den till mig.
Rektorn pläderade för att man ska tala sanning och man ska
Veta det som är mitt eller ditt.
Nils avbröt och sa.
- Jag vet det och jag har inte tagit pengarna!

Det blev en stor rabalder runt att Nils skulle ha tagit pengarna.
Han organiserade ihop hans kamrater att de skulle spana lite
och höra sig för.
Skolan tog inte kontakt med Nils föräldrar utan de framhäll fortfarande
att det var Nils som hade tagit pengarna.
Lärarinnan i samhällskunskap hade tagit upp Nils och satt nu med honom
och frågade ut honom som någon slags förhörsledare.
- Du förstår Nils att det kommer fram förr eller senare.
- Detta du gör bidrar ju till att din framtid kan bli lite osäker.
- Du vet tjuvar vill inte någon ha.
- Jag tycker nu att du talar om hur det var. Sedan känns det mycket
bättre.
Nils han tänkte i sin stilla undran.
- Hur inskränkt hon egentligen var. Det var inte det att hon skulle
ta fram sanningen. Nej, inte alls utan det var hon som hade förmått
Nils att säga sanningen.
- Men se den gubben går inte alls, tänkte Nils.

Hans kamrater hade varit ute och pejlat läget och kan du
tänka dig att en grabb hade kommit fram och sagt.
- Jag vet vilken som har tagit pengarna. Han sa till mig att
om vi delade på pengarna, var det lättare att hålla tyst.
Nils blev naturligtvis i eld och lågor.
- Vilken är det?
- Var har han gömt pengarna?
- Han hade gömt pengarna en sandlåda.
- Jaha, sa Nils, är det sant att det är Per?
- Ja, Woman sa att det var han.
För att förtydliga detta var Woman en kille fråga mig inte
varifrån han har fått det namnet ifrån.
Nils och hans kamrater samlades och gick ner till fiket
vid bowlinghallen.
Per satt och fikade vid ett ord. När alla kom dit och satte sig
runt honom.
Han undrade naturligtvis varför de satte sig runt honom.
Första frågan löd.
- Har du gott om pengar, Per
- Varför frågar du det, sa Per lite nervöst.
- Jo, för vi har hört att du gömmer pengar i sandlådor.
Per blev nu både vit och röd om vartannat, han såg nästan
ut som en semafor.
Med detta tryck han hade kunde han inte säga något annat
än att det var han.
Nils han blev inte arg för det var ju inte han som hade anklagat
honom.
Per började att berätta lite.
- Ja, jag får inte göra så mycket för farsan. Ni vet ju att han är en präst.
När ni är ute till elva så får jag gå hem vid åtta.
Jag får aldrig äta någon godis eller gå på bio och så där.
Men jag vet faktiskt inte varför jag egentligen tog pengarna
sa Per.

Nils blev kallad till rektorn som bar om ursäkt.
Lärarinnan i samhällskunskap bar inte om ursäkt.
Rosén som sätter betyg efter flickornas ben, fortsatte att
göra detta.
Så fort han gjorde något dumt eller sa något dumt fick han
äta upp det.
Magistern som kallades för Uppgiften blev faktiskt avställd
för nu fick de reda på var han gjorde medan de kämpade med
uppgifterna.
Han satt faktiskt och söp. En elev kom på honom och han blev så
arg att han slängde in honom i väggen.
Han fick tillbringa två veckor på sjukhuset.

Finns det någon sensmoral i den här berättelsen?
Ja, man ska inte tro på spekulationer. Man ska inte vara taskig.
Som lärare borde man lyssna på eleverna och inte kränka dem.
Att busungar har också en slags moral.


Mr G