Tysta tysta andetag

Viskas till en kudde

Dränkt utav uppgivenhetens tårar

Nu ska jag dö

Tänker barnet i sin säng

Alldeles tyst i dödens

dimmiga mynning

Mellan liv och himmel

Hostan ökar i sin hast

Och hjärtat, det lilla skenar

Skenar iväg iväg över de gamla grusvägarnas

Lätt rusande fotsteg, hennes hjärta ett med stegen

Dödens hästar tar, ett lugn som håller henne i sitt förvar

Och sin syster haver hon vakande vid sin fot

En syster hon nynnar på en sång

vår mor lärt oss barn en gång

Sov du lille videung...än så är det vinter...

Men den är över nu, snälla vakna kära du!

Hon höres snyfta vid systerns tunna fot

När detta lilla barns ögon sluts för natten

När det öppnas för en dag

Och en dag det må bli

Den dag då de inte kommer

att slutas levande igen

Världen, natten ropar ut i sin sorg

Över en ängels bortgång

Stjärnfall, solnedgångar

O' Min bleka änglasyster

Den gamla trästolen knakar när hon rör sig

Beredd att rusa genom de få sekunder

som ligger dem emellan

O' Min syster, kära syster

Snart skall du dö och jag vet ingen bot

Varje hostattack är för oss alla som ett ständigt hot

Att detta kan bli det sista

Hon viskar ännu i tystnaden

för sin systers halvt döva öron-

Vakande vid en sida

En säng av knarrigt gammalt trä

I svettgult täcke, doftande av dödens

snara ankomst gräver sig fingrar ner

Då hjärtat slår ack så ansträngt

Trappar ner mer och mer

En tår skimrar i kristall

Solen stiger, Säger hallå

God dag, Kära du kom ut och lek

Men det enda hon tänker på är att varje sekund

Bort ifrån sin unga systers sida äro ett förfärligt svek

Och vallmoblommorna de fortsätter att svaja

Röda i ett strimmigt hav av sommargrönt gräs

Den här sommarn' skulle du gillat min syster

Den skulle du älskat, kära du

Sjunger fåglarna i träden utanför

I väntan på att den lilla unga dör

Så ock även sjunger syster nu och hennes röst smeker

alla de sommarkyssta vallmoblad

systers stilla viskning andas luft i luften

och kan andas för ett par sönderglittrande sekunder

Hölasset där dennes unga syster nu vilar

Med familjens sommarljuva kärleksvindar

Ty den må aldrig mer vandra utan vida vindar

men tårar pryder mina näras trots sommarns solbleka kinder

O' Min syster Din prins han må aldrig mer få dina vallmoröda läppar

 i sina så trygga händer, fåglar kommer nu och aldrig de vänder

Aldrig får eder av er ännu en kyss ifrån sin älskades läppar

Din prins han försvann

men han grät vid din sida

Alltför sent insåg han

att din bortgång skulle lämna

hans hjärta att för evigt lida

Just så sjunger de nu sörjande vid din sida, kära unga kvinna

En systers toner, en moders toner

en faders toner, en broders, en väns

och mans toner, en för alltid älskad man

av dig mitt barn

Ty de sjunger ut i sin klagan till Gud               

Och vallmoblad skingras ifrån sin kvist

Ger ett andetag åt dig där vi åker med ditt nu bleka ansikte

Förr sådana kinder av leende

Men smilgroparna har slätats ut nu

Och aldrig får de le igen

Och hon viskar ut i vinden

O' syster min syster

Önskar så att du inte släppt denna världen

Nej, Inte alltid skulle den legat bister

Dina fötter skulle fått känna sommarvarma ängar

Och vallmoblommornas mjukhet

En sista doft

En sista färg i vinden

Och den blev din

Fallen från vallmoblomman min

Den jag plockade och döpte till enbart din

Men min kära syster

Godnatt nu

kära syster

Godnatt kära du

tyst ska jag önska en önskan

denna aldrig så nattsvarta natt

att du min kära vän ska dröm om mig inatt

så vi är tillsammans för ännu ett sista godnatt