Så många flygplatser, så många hus
Så många stunder som är korta
Så många gånger jag tänt kärlekens ljus
så falnar askan och jag är borta

Ni ska veta att jag ingenting vet
Ni ska veta att allt är förgängelse visst
Ni ska veta att livet i sin absurditet
är allting annat än trist

Det är som en himmel av blinkande ljus
där man vagt kan skönja en stig
Som vindlar sig fram genom världens brus
och viskar och lockar på dig.