I ren förtvivlan söker jag en filt. Där under begraver jag mig, slår på CD:n och låter den spelas (Om och om igen).
Saknar dig, så otroligt mycket.
Men vad vore jag utan dina andetag?
Finns du där om jag ringer?
Orkar du lyfta på luren så jag får höra din röst?
Jag kryper längre in under filten och leker med en penna.
Dränker mina tankar i bläck.
Usch, jag är så äcklig.
HORA, HORA. HORA
(tack så mycket)
ÄCKLIG, ÄCKLIG, ÄCKLIG
(gömmer mig under filten)
SVAG, SVAG, SVAG
(pappa snälla tyst.. shh)
FEG, FEG, FEG
(snälla, jag ber dig.. tyst..)
KLARAR SNART INTE MER
Filten kväver mig långsamt, så jag trycker upp huvudet en bit ovanför.
Fumlar efter telefonen, slår in ditt nummer bara för att titta på det.
Göra mig säker att jag kommer ihåg det.
GLÖMSK, GLÖMSK, GLÖMSK.

JAG VET, KAN INTE BARA ALLA HÅLLA KÄFTEN, DET DÄR VAR DROPPEN FÖR MYCKET, SÅ NU RANN LIVET ÖVER KANTEN. SLUTA KLAGA PÅ MIG!!!





snälla..?