Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Moralkaka Åt Alla!



I tryggt förvar är vi alla trygga
Det enkla spåret
Som den nakna strålen ifrån solen
smekande nyvakna ögon

Depraverade änglakyssar och tungor i extas
rätt in i analen

Är vi tillsammans nu?

Har du bildat dig en uppfattning
som för vidare din tolkning?

I TRYGGT FÖRVAR ÄR VI ALLA TRYGGA

Den tomma bristen på tankar

Likt den eviga väntan på den ständigt otrogna musan

Iväg och inspirerar andra nej?

Men i mitt huvud?
I min sfär?
I mina förvrängda spår?

Bristen på oljud
O-ljud

Den mest högljudda tystnaden
Alltid i mina öron och nu innanför mitt huvud

Dekadenta vildsinta motjuck och omättad hunger
med tungan rätt in

I analen

Är vi moraliskt fel?

Har vi någonsin varit för att kunna förbli?

Men tryggt förvarade är vi alla trygga

Lagom utrymme åt alla håll nu

Ursäkta min politiska inkorrekthet

Har jag stavat fel oxå?




Fri vers av Bodha*
Läst 291 gånger
Publicerad 2007-04-09 17:56



Bookmark and Share


    *Zenobia*
Ja, du har stakat fel.

Har du recept på den där moralkakan förresten ? Har alltid undrat hur en sådan smakar.
2007-04-09

  Scalebag
Oj, ibland måste man ta en kopp kaffe eller dra en sträng, ibland rinner ögonen och ibland kuken... Men ibland som nu så är det dags att tvätta håret och då finns det inget mer att göra. Kanske om man hittade den där stugan som man glömde bort att man kom ihåg så kunde man se en annan morgon bakom ett par byxor av banlon, men oftast så regnar det utanför en stad i Skåne där ingen glömt bort att man gjorde bort sig för hundra år sedan då det var förbjudet med klister på sina jeansfickor. Tanken med det är att man kanske ibland släpper av sitt färgade nagellack ochgår vidare in i en tunnel där de små dvärgarna äter laktosintoleranta livsmedelur burkar som en gång varit vackra hemma hos Tant Gerda på våning fem i gatan bredvid den där det brann en gång för ca 7 år sedan för att en man som ogillade små svarta pudlar satt och rökte på och helt glömde bort att han borde se på tv där de skulle visa ett program som egentligen borde ha handlat om hur det var att slita livet ur sig som sömmerska i en förort till Göteborg på det ljuva sextiotalet men som istället handlade om hur politiker i kranskommunerna till Stockholm hellre åt morötter än leverpastej och det var så viktigt att jag glömde bort mig själv och gick vilse in i en dörr som inte ledde någonstans utan lämnade en blå rand längs mina handleder där jag en gång bar ett armband av glittrigt sliver. Det fick jag av min mamma.
2007-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Bodha*
Bodha*