det lämnar mig försvarlös
utan förvarning
kommer känslan som ett stick vissa beskriver som fjärilar

hur kan något så vackert göra så ont
hur kan något så vackert
komma utan förvarning

och lämna mig försvarslös

något färgar det vita kaklet gult

och dessa vita tapeter
och dessa vita tänder
och dessa vita naglar

gula

och din gulflagnade vinterhud bränner
som damaskus under mina fötter
och som det brinner i mitt hjärta
brinner du

så sluta oroa dig älskling
sluta oroa dig och börja älska

för allting faller snart till vita svampmoln
och vita ögonblick i vita ljus

och strobelampans sken blinkar blinkar blinkar för dig
när du rör dig lite snabbare än andra
som en gammal svart och vit journalfilm
och mannen på bilden är jag
och flickan i den tomma sängen är du

icke ännu påtänka tankar
icke ännu formulerade känslor
icke ännu upplevda kodakögonblick
icke ännu du och jag

men vem lurar jag
inte mig själv
för jag har tänkt allt
och formulerat alla känslor
och jag har sagt och gjort allt jag kan

men du stannar aldrig kvar
bara min spegelbild stannar som ett spöke
i ett gulfärgat vitt badrum

stannar nu
bara jag
ensam kvar