ALLA ÄR KÄRLEKSBARN.



Finns det oönskade barn idag?
Detta är en mycket kontroversiell fråga.
Visst finns det, det. Man önskade att alla barn var
önskade. Att alla fick både kärlek och omsorg.
Jag är nog en av de som inte just då var önskad.
Lite av en ekonomisk katastrof när jag kom till världen.
Detta var ju efter andra världskriget då det var en babyboom
av stora mått.
Men många fäder kom hem från det militära och hade
svårt att få riktiga jobb.
Då kommer jag till världen helt så där sonika.
En mun till att mätta.
Det var likadant i många familjer att det föddes
mycket barn.
Jag fick mig berättas att någon hade tagit till ganska
så olustiga metoder för att bli av med barnet.
En sak var att sätta sig på en motorcykel och
åka på järnvägsspåret.
Många försökte med olika medikamenter
att framkalla missfall.

Många berättelser om barn som var oönskade.

En berättelse av många.

Modern hade fått reda på att hon var med barn.
Samma panik flög igenom henne som hos många
andra vid den här tiden.
Fadern hade ett jobb på en ångpannefabrik och ville absolut
inte att det skulle bli några barn.
Den indikationen hade hon känt.
Modern försökte med alla stående medel att försöka
framkalla missfall.
Ingenting lyckades och hon var hur olycklig som helst.
Hon tyckte att hon inte hade någon framtid.
Barnet som inte var fött hade fördärvat hennes liv.
Hon talade med en väninna om det och hon rådde
henne att tala om det för fadern till barnet.
Men hon var för rädd att tala om det.
Att söka abort var helt otänkbart.

Hon skulle på ett radikalt sätt få bort babyn hon hade.
Hon sonika tog sin cykel och letade upp den största
backe hon visste om.
I slutet av backen som svängde åt höger var ett stort räcke.
Hon hade räknat ut att köra på räcket att slängas
utför den branta stupet.
Hon stod länge och tittade ner efter backen. Hon kände
en ångest för att göra detta.
Hon hade sagt till sig själv.
- Vad ska jag göra, jag vet att et här kommer att bli
min förbannelse.
- Med så lite pengar kommer vi inte att kunna klara ett
barn. Hur gärna jag vill.
Hon visste egentligen hur utgången skulle bli
eller hur allt skulle gå.
Här fanns en sort desperation. Hon tänkte inte klart.
- När jag är borta så finns inte babyn, sa hon och kände
hur tårarna kom.
Men hon tänkte ju inte på fadern utan detta hade trubbat
bort hela hennes perspektiv och blivit till en mardröm.

Nu intalade hon sig själv att det fanns ingen återvändo.
Utan hon satte sig på cykeln och just då lång borta
kom det en bil.
Hon tittade bakåt och just då satte cykeln fart ned för backen.
När hon satt på cykeln kunde hon tänka och just då
plötsligt ångrade hon sig.
Hon trampade på bromsen men det gav sig inte bättre
än att cykeln fick ett kast och for av vägen innan
den hade kommit ned till räcket.
Hon flög rakt ut i skogen hamnade mot ett träd och där låg hon.

Medan hon låg där kom det fram bilder som i en dimma.
Ett barn som log mot henne och hon kramade barnet med
stor kärlek.
Där fanns hinder i vägen men dessa motade hon bort i drömmen.
Hon låg där och nästan skrek ut sin ångest i denna kanonad av bilder
Denna cykel äventyr spelades upp för hennes inre många gånger.
Bilderna började nu spela upp en slags livs revy över vad barnet
hade kunnat bli.
Hon såg när barnet för första gången tog sina första steg .
Och när hon sa mamma för första gången.
Skolan, pojkvänner, giftermål, barnbarn.
Sedan slog bilderna över i att barnet låg i en kista.
Nu såg man hur bilden zoomade bort med både barnet och mamman
som låg där döda båda två i kistan.

Man i bilen stannade och upptäckte kvinnan i hennes nöd.
Han var helt övertygad om att hon var död. Men hon andades.
Kvinnan fick åka till lasarettet och de konstaterade
att hon hade fått inre blödningar.
Med en gång opererades hon och faktiskt lyckades
läkarna rädda henne.
Hur gick det med barnet?
Läkarna såg ju att hon var gravid och visste nog inte
riktigt om barnet hade fått någon skada eller inte.

Fadern underrättades och blev helt förkrossad när han hörde
vad som hade hänt.
När han kom till lasarettet fick han reda på att hans fru var
med barn.
- Hur är det med min fru?
- Efter omständigheterna ganska så bra, sa en av läkarna.
- Hur blir det med barnet?
Läkarna tittade på varandra lite så där konstigt.
- Vet ni vad sa mannen?
- Jo, jag har ju alltid velat ha ett barn.
Läkarna informerade honom att hon hade gjort detta på
grund av rädsla att han inte ville ha barnet.
Fadern sa.
- Jag kan inte riktigt förstå, hur hon kunde tro att jag inte
skulle bli glad om vi fick ett barn.
Läkarna tittade på varandra och en av dem viskade.
- Dålig kommunikation!
Den andra läkaren nickade med huvudet att han höll med.

Hur det skulle gå för barnet blev nervöst både för föräldrarna
och läkarna.
Flickan föddes utan några som helst men.
Det blev riktig jubelfest både för föräldrarna och läkarna.
Flickan lever i all välmående och hon vet inte om att hon var
oönskad. Åtminstone trodde modern detta.
Vad fadern egentligen hade sagt förtäljer inte historien.
Det fodras faktiskt att man talar med varandra.
Hur man än ser det är alla barn kärleksbarn och absolut
den största gåvan av allt.
Tro mig!

Mr G