så länge jag letat
men aldrig trott
så många ögon jag sökt
kärleken i
men aldrig funnit
de gnistor som bor
i dina ögons bottnar
där guld möter havets vågor
skapas magi
i gryningen

så leende
möts våra läppar
och våren får sin mening
vi rör varandra i takt med att
livet återvänder till jorden
och vi föder varandras längtan
vartän vi går

du har funnit mina känslors källa
och öser ur den med dina händer
jag vädjar med varje andetag
att du ska förbli hos mig
att jag får vara din måne
som reflekterar ditt ljus
och att du ska värma alla mina skuggor
tills de smälter likt en isbit
på min mage under
passionerade lekar

och det jag känner mest
är att jag hade glömt
hur det känns att leva
med någon som mig själv
där inte tal behövs för att vi ska förstå
varandra
utan där allt är självklart
som en sommarnatt där endast ljudet av
en ensam humlas surrande
bryter den eviga tystnadens slöja