Onödigt vackert
tyckte hon


fåglarna kvittrade
helt i onödan


trädstammarnas grenar
vecklade ut främmande löv

snart skulle träden börja
prata men i år skulle hon
inte lyssna

bara sitta där med gamnacken
och ilsket se på medan livet
rann som varm grön etter
över träd och gräsmattor


jo så fick det bli
hon skulle visa sig själv hur
mycket ilska och hat hon bar på

otrevligt skulle hon bemöta den
som försökte säga något äckligt tröstande ord


aldrig mer ville hon bli
snäll ödmjuk och förstående


medvetet låste hon ut alla
och öppnade självömkans
överfulla bägare