KANSKE KÄRLEK I KULSPRUTAN


En liten sak kan bli stor och kan få stora proportioner
Den kan till och med blir större i kommande generationer
Man kan aldrig glömma en oegentlighet genom alla åren
Vore det inte bättre att kunna förlåta och sedan slicka såren

Det värsta kan bli att ju länge det går desto mer sitter man fast
Man ältar saker och ting fram och tillbaka får ingen som helst rast
Varför ska just jag förstår bättre än vad de andra inte har gjort
Man tycker väl att det är inte jag som ska ta första steget och göra bot

En fjäder av en höna en storm i ett vattenglas det är det som
man fick skåda
Så varför förstorar man allt och låter inget sunt förnuft råda
Är det att om man ger sig så blir man mycket mindre värd
Jag håller på mitt det är det som är det viktigaste,
det har man lärt

Nej, man får nog vara lite ödmjuk och kunna förlåta varandra
För fel gör vi alla ingen är perfekt det är lätt att kunna klandra
Av sådant drivs människan med stort energi och kan knappast
vara det utan
Tänk vad ett förlåtande ord kan ge eko, kanske kärlek
i kulsprutan


Mr G