Jag har byggt en verklighet där väggarna är ditt namn
och jag famlar mig fram i alla tysta rum
Jag har tappat bort alla stigar i min ingemanlandslogik
Allting bara vänder till tragik
när du dräper mina argument och staplar dom som lik

Om alla var precis som du och jag
vore inget lika svårt och aldrig något lätt
Fasten jag virvlar runt som glitter i dina vener,
har bosatt mig som rabies i dina nerver
märker du knappt av mig alls

Det är svårt att byta spår när man är omgiven av snår
Jag kan ge oss en andningspaus på ett år
Du kan vila dina knytnävar, jag kan vara den som slår

Bättre rustad för solarplexusträffar än blodsmakskyssar