Du går utan ett ord
Jag samlar samman dina spår
Gruskorn på hallmattan
där fläcken dina sneakers prytt gapar tom
Doften av ditt blöta hår
på kudden i sänghalvan jag lämnar tom
En kvarglömd strumpa under soffan
när våra fingrar inte kunde bärga sig
Den blå resetandborsten vilsen
på kanten av mitt handfat

I en skokartong spar jag mina fynd
Gruskorn och örngott och strumpa och tandborste
tillsist det hjärta som en gång var mitt
för älskling, nu är det ditt.