Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tråkig egoistisk alldeles för lång text.


Småsyskon.



Bli aldrig ett småsyskon.
Vartfall inte om du har en nästintill perfekt storebror.
Som jag har.



Jag kommer ihåg när jag var liten, vid jul.
Vi bakade pepparkakor.
Och storebror var jätte duktig på att kavla.
Storebror kavlade alltid jätte tunt.
Och satte alltid formarna nära varandra.

Jag kommer ihåg några år senare.
När vi bakade pepparkakor.
Jag stod och kavlade
Och kavlade
Och kavlade
Tills degen antagligen skulle gå sönder snart..
Men det var aldrig någon som berömde mig.

Och jag kände mig väldigt bortglömd.



För några år sedan.
När jag skulle till tandläkaren.
Så hade mamma glömt bort det.
Hon hade totalt glömt att jag skulle till tandläkaren.
Jag var jätte arg.
För ingen kunde köra mig.
Så jag skulle vara tvungen att ta bussen, själv.
Jag skrek till henne.


”Om det skulle ha varit Storebror så hade ni aldrig glömt det!”


Mamma hade inget försvar.
Hon kunde inte försvara sig mot det.
För jag hade alldeles rätt.




Det var samma sak med mormor och morfar.
I trean så är det en sång som alla lär sig.
Om den lilla trilobiten.

Jag kommer ihåg när vi gick till Glamsten.
Storebror gick i teran då.
Och Storebror gick och sjöng på den hela tiden.
Och mormor och morfar var jätte stolta över Storebror.

Det var nog nu i somras.
Sommaren mellan sexan och sjuan för mig.
När mormor kom och tänka på den låten.
Och sa

”Kommer du ihåg texten som Storebror sjöng?”

Jag svarade henne med att jag också sjöng den låten.
I trean.
Hon såg chockat på mig.
För hon hade inte märkt när jag sjöng den.
Fyra år efter Storebror.







I skolan sen.
Så har jag alltid den som aldrig fått hjälp.
För jag lärde mig så fort.
Och jag vågade inte gå fram till tavlan och skriva mig på hjälplistan.


Jag kommer ihåg i fyran.
På matten.
Där jag, självklart, hade kommit längst.
Så hade jag problem med massa uppgifter.
Men jag vågade inte skriva upp mig.
Så jag hoppade över dom.
Och rättade sedan allt själv.

Det är fortfarande gapande hål i mina matteblock.
Där jag inte har kunnat uppgiften.
Och hoppat över den.


Så skulle aldrig Storebror ha gjort.



Jag har blivit väldig bra på att spela.
Jag kan stänga av muskler eller sinnen.
Och träda in i någon annanstans.

Jag säger aldrig aj när någon slår mig hårt.
Jag slår mig själv en gång hårdare och låtsas må bra.

Jag gömmer mig ofta i någon annanstans.
När jag skall gå hem från vänner.
När det är mörkt.
Så går jag in i någon annanstans.
För jag är livrädd för mörker.

Är det någon som har märkt det?


Det är inte Storebror.




Det händer ofta.
Att jag är osynlig.
Krymper bredvid andra
Trots att jag är lång.
Så märker ingen mig.
För alla andra är alltid mycket bättre.
(Ta Storebror tillexempel)

Jag är aldrig någon eget.
Det är alltid någon annan som jag känner.
Som kan det jag är bra på.
(Eller vill vara bra på.)
Mycket bättre.

Och den personen har alltid sagt eller gjort det innan.
Så det blir alltid väldigt den.

Storebror är bra på allt.


Såklart.







Fri vers av Vinterdiamant
Läst 530 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-04-18 19:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vinterdiamant

Mina favoriter
nathalie