Neonskyltarnas
färgspel lyste upp
natthimmlen

Stadens puls


Hon mindes den
gången Chet Baker
missat planet
från Paris men till
sist stod på scenen
och blåste ut sina
poetiskt mjuka toner


Det var den gången
hon var nära
att bli portad
efter att i garderoben
skämtsamt frågat om
det var där man hängde
in underkläderna



Du lever som
varje dag är den sista
hade någon viskat
i hennes öra
femhundra mil hemifrån


Hellre det än gå miste
om själva meningen
hade hon svarat
med ett ärligt leende