Hon betraktade tavlan

det gjorde ont att se den

nätter av förtvivlan
dagar av smärta och rädsla

den stora dragkampen
mellan hopp och apati
liv och död

det sista hon hade satt dit
var hönsnätet


det var så nyss och
minnet så färskt


insegel
hade hon tänkt varje gång
hon tog bort eller la till någonting


Idag bestämde hon sig
nu var tavlan klar

hon skulle inte förstöra den

nästa gång hon tittade på den
då skulle hon veta att inseglet
brustit och att hon
hade tagit sig ut