Jorden snurrar ett varv

medan tankar fogas samman likt

pussel i en hjärna


känslor sjunker stillsamt in

i ett hjärta

som ansträngt försöker leda

det blod som så frenetiskt

rusar i en kropp och gör

ådrorna pulserande blå


Steg snuddar vid marken

för att fjäderlätt lyftas igen

och färdas mot något

där allting är stilla



Utanför ett fönster

greppar vinden en trädkrona

som gungar utan ro


En penna rispar

mot gulnat block

men ord suddas ut

som om de aldrig funnits till


Ständigt på väg

sveper vinden förbi fält

av vissna maskrosor

vars frön följer med

för att någon annan stans

växa på nytt


Natt blir till dag,

händelser blir minnen,

Tiden tävlar

med livet


Mitt i allt glöms bort

innebörden av vår existens,

trots enkelheten i ordet





andas