Ormtjusaren i Marrakesh satt på sagoberättarnas torg och spelade skalmeja för sin stendöva orm. Ormens huvud och kropp följde rörelserna som han gjorde med sitt instrument de korta stunder den över huvud taget iddes röra sig. Europeiska turister gick förbi och tyckte ändå att det var rätt exotiskt med en äkta ormtjusare. De tog ett foto att ha med sig hem som minne, ormtjusaren lät detta ske som om han i förstone inte ens märkte vad de höll på med. När fotograferingen var färdig for han upp som skjuten ur en kanon, attackerade de fotograferande med upprörda hotelser på diverse språk, gråt och yviga gester. Han hävdade att han hade blivit berövad sin själ.

Ormtjusaren menade att, enligt den gren av islam han påstod sig tillhöra blir den som fotograferas samtidigt berövad sin själ. Det var naturligtvis den största av olyckor att nödgas leva resten av livet utan sin själ, och nu hade turisterna i sitt oförstånd och sin bristande respekt hänvisat honom till detta grymma öde. Det minsta man kunde begära i denna situation var att fotografen ersatte honom för förlusten med en rundlig summa pengar.

De aningslösa turisterna försökte först skämta bort det hela men när ormtjusaren tillkallade vittnen som snabbt utgjorde en tämligen hotfull skara öppnade fotografen plånboken och ersatte honom för den förlorade själen.

Detta skådespel upprepades flera gånger dagligen. Snacka om att sälja sin själ.