det har blivit till jord nu

det som var ljusgrönt sist det var vår

och vasst som kattslick på halvläkta sår

kryper frosten ner i allt som var du

i snövåt lera och mull

göms allt som räknades igår

och tårar rinner ner i upptrampade spår

och gör den nya jorden full

av glömska och lugn, så

andas nu min vän, andas

låt oss inte längre använda andras

språk, utan vårt eget tysta utan lögn,

för utan alla ord på vår stig

kan vi trampa våra egna spår

hitta varsin egen vår

utan att gräva efter rötter och lik

det har blivit till jord nu

det vi odlade i vår trädgård

låt oss lämna den till ogräsets vård

och spira åtskilda i sommarljus