Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

najaden i staden


jag har simmat i havet, så långt ifrån dina stränder
har gått såpass långt ut
fått så mycket salt på min hud
att det svider på dina bitna händer.

jag har blivit uråldrig, cynisk, atlantsträv
dragit mig så långt bort
(där du har byggt sandslott) har jag byggt fort
allt mer stum och djupare nedgrävd.

mitt tal började ersättas av vågsvall
när ingen längre tilltalade mig
jag var van vid att bara ge svar
och det räckte
du sträckte mig
allt, jag behövde inte leta upp dig.

och när jag blev tvingad att ta ett steg fram
för att röra dig, för att höra dig
över mitt vågsvall,
stod jag still
och lät stunden passera.
lät tidvattnet komma in

och jag lät natten bli kall.

min rädsla att stå ensam kvar
har drivit mig längre ut
än du någonsin kan vada.
jag är sand och salt,
jag är inte den jag var.
min ensamhet blev akut
medan jag vägrade
besvara.




Fri vers av Bensin
Läst 446 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-07-14 20:11



Bookmark and Share


  Shininkagemusha
"mitt tal började ersättas av vågsvall"

Fantastiskt
2008-07-15
  > Nästa text
< Föregående

Bensin
Bensin