Du måste tro på nåden

Sa han till henne

Där hon låg på britsen

Lät honom behandla sig

'

Vilken nåd

Ljöd hennes fråga

Glömde att han just

Visat henne den

'

Genom att skänka

Sin tid till henne

För att hjälpa

I svåra tiden

'

Stel var hon

Slutkörd likaså

Själen krampade

Glädjen försvunnen

'

I mörkret fanns ingen

Väg ut ingen ljusning

Hoppet var borta

Liksom tron

'

Kvar fanns kampen

Att barnen föra fram

Att dag för dag uthärda

Att finna på råd hur livet klara

'

Han pratade visdomsord

Hon lät dem sjunka in

Gick lättad och stärkt

Hemåt till prövningarna

'

Nåd

Inte kan det väl finnas

Nåd

För henne

'

Hon redan försökt

Ansökt om

Bett om

Förgäves

'

Nu gällde

Varje nu

Leva

Nu

'

Otaliga nätter

Tillbringades

Problem lösa

Vägar finna

'

Till slut tiden

Arbetat för henne

Liksom hennes

Egen trägenhet

'

Nåden kom

Nåden fanns

Bara uthärda

Fem år till

'

När nåden beviljades

Kände hon ingen glädje

Åren som skulle komma

Var minst lika svåra

'

När målsnöret sprängdes

Stupade hon utmattad

Glädjelöst tillfreds

Att loppet klarat

'

Elva år på

Existensminimum

Elva år i

Fattigdom

'

Var avklarade

'

Barnen nästan vuxna

Stabila friska

Ödmjuka

Med kämpaglöd

'

Nu två år senare

Hon med glädje

Ser och känner

Vi klarade det!

'

Nåden finns

Tacksamheten

Är

Gränslös

    ---------------------------------------------------------------------080714