den förlängda märgen så fri
och så omsorgsfullt separerad
från övrig cirkulation
att endast den ofasade kantlinjen
avslöjar dess forna samhörighet


med ett brutet språk
hasar han fram stumparna
och börjar framför ögonen på mig
att sammanfoga dem med
ordens trevande nervtrådar


som överexponerat slingrar sig
runt hans darrande fingrar
och som i dolda mörkerrum
anslutits till den outtalade
rädslan för det självklara