Måne stor, lyser över dalens djup

se då grästets grönska nersvärtat
av stridens hettande slag

Blå strimma faller så
över rörande gestalt

Bland kroppar slagna på fält
reser sig en kvinna

Slingrande lockar
fångade i blodets trasslande grepp
över värkande axlar

Sårade armar sakta lyfter
tungt svärd av hårdaste stål
en suck ljuder med vinden genom trädens hus

Segerviss blick mot himlen går
sotfläckade läppar så ler
sakta att bistert leende sprids

Mig fäller du inte så lätt