Conny haltade in i klassrummet. Alla satt där utom han själv.
Han hade nyss blivit spöad på skolgården så det tog en stund innan han kvicknade till ordentligt och tvättat bort blodet.
”Så det är dags att komma nu?” skämtade deras lärare, Marianne.
Conny sa inget utan haltade in och satte sig vid sin bänk.
Tjejerna i klassen kastade medlidsamma blickar och hatfulla blickar på honom.
Det varierade från person till person.
”Har du ont?” frågade Marianne.
Han ryckte på axlarna och hoppades att hon inte skulle ställa frågan.
”Vill du gå till skolsystern?” frågade hon.

Han stönade, det var just den frågan han inte ville att hon skulle ställa.
Flera av killarna skrattade kvävt och kastade menade blickar till varandra.
Conny ville väldigt gärna för det smärtande bultade dovt i foten men då skulle killarna skratta åt honom och nästa rast spöa honom igen så han skakade på huvudet trots det kändes som om han skulle spy av smärtan i foten och i huvudet. Och det syntes nog för hon såg orolig ut men fortsatte lektionen. Men Mariann lät inte Conny göra så mycket utan så lite som möjligt. Conny var tacksam och tittade för det mesta ut genom fönstret på lektionen. Det var sommar fortfarande tack och lov. För när det var vinter så skulle han bli genomblöt och iskall efter spöandet.
Han hade mörkbrunt rufsigt hår vars lugg hängde nerför ögonen. Han hade just då ett par jeans och en svart ganska gammal t-shirt med Nine Inch Nails-tryck. Han var ganska muskulös och smal tyckte han själv men samtidigt inte för muskulös som en övertränad hockeyspelare.
Orsaken att de hackade och spöade på honom var för att han var homosexuell eller för att säga som de sa - stjärtgosse.
Han hade erkänt för ett litet tag sedan och sedan dess hade han stått ut med detta våld och ord, som innan dess han gick ut inte ens visste existerade. I början hade det nakna våld han hade utsatts för skrämt honom men nu betraktade han det som en del av vardagen. För det var inte våldet som var värst, tänkte han.
Han tänkte på kort rufsigt svart hår (som han gärna rufsat till med sin egen hand), isblåa ögon (som han väldigt gärna skulle värma) och muskulös kropp (som han skulle gärna få röra). Han kastade en blick till höger och några bänkar neråt.
Men lika snabbt tittade ut genom fönstret. Men den lilla blicken har räckt gott och väl. Med honom sittande som vilken normal kille som helst istället med honom stående över sig och sparkande. Det var det som var värst och mest smärtande.
Att den personen som man är kär i är den som sparkar och slår och kommer på de avskyvärda orden till en.


Han satt där och skrev på sitt test. När han var färdig, vilket han var snabbt tack vare fusksvaren i huvudet, så tittade han upp. Hans hand for upp och åkte genom det rödbruna spretande håret. Han gjorde det automatiskt nu för tiden.
Han vickade på sin stol på de två bakbenen och lade sina brunbrända armar bakom huvudet. Han hade några fräknar på näsan och bruna uttryckslösa ögon. Han såg rätt så normal ut och det irriterade honom.
Han tittade ner på pappret och såg att han inte hade skrivit sitt namn.
Han tog pennan och skrev med sina kråkor
Zacharias

Han hette det men kallades Zach. Hans namn var iallafall ovanligt tack och lov, tyckte han. Så någonting var speciellt med honom.
Så den person han var (nästan helt säker) kär i kunde märka honom.
Men den personen hade speciell smak och skulle säkert inte märka honom utan välja någon annan. För det fanns ju t.ex. Nico. Han var ledaren för gänget som Zach var medlem i. Han var ganska snygg med sitt svarta hår och isblåa ögon.
Zach hade nog ingen chans alls jämfört med honom.
Han kastade en blick på den person som han var kär i men tittade lika snabbt tillbaks ner i bänken.
Åh, hur ska jag motstå att inte få röra den där underbara kroppen? Tänkte han medan han lugnade sitt skenande hjärta.


Conny promenerade in på skolgården. Det var september och hade börjat bli lite kallt.
Han borde ha märkt det direkt men han tänkte just då på annat.
Det var nämligen en tryckande stämning på skolgården och det upptäckte han när han var längre in på skolgården. Det var för sent för att vända om så han fortsatte att gå. Men han märkte att folk stod och viskade bakom ryggen på honom.
Han var nu bara några få meter från dörren. Han började känna sig mera räddare än någonsin. Men så fick han en enorm kraft rakt på tinningen så han störtade ned på marken. Han tittade omtumlande upp och fick se den mest underbaraste men samtidigt den mest skräckfyllda synen någonsin. Nico stod där läckrare än någonsin men mera fruktansvärd än någonsin. Han stod där och stirrade på Conny med hat i blicken.
Så lyfte han sin ena fot och började sparka honom rakt i ansiktet.
Han hade aldrig känt en mera intensiv smärta än det.
Han kände sig väldigt vimmelkantig i skallen. Men så slutade det.
Han försökte fästa blicken och såg något som han aldrig skulle ha kunnat tro…


Zach hade inte kunnat stå ut med mera. Så nu stod han där.
Framför Nico med Conny bakom sig, den han var kär i skulle ha blivit sparkad och slagen till döds om han inte stod där han stod nu.
”Va fan sa ru?” sa Nico. Ja, vad fan hade han sagt. Han hade knappt märkt att han hade flyttat sig från bakom Nico till framför honom och där och med emot honom.
”Jag sa, lämna honom i fred, pucko”, sa han automatiskt. Han hade aldrig trott att han skulle våga säga det. Nico såg väldigt förvånad ut men det var Zach också att han hade vågat säga så där till ledaren för det största gänget i skolan.
”De där kommer ru få ångra”, sa Nico medan han såg sig efter resten av sitt gäng som stod en bit bort. Men det var för sent.
Zach visste att Nico bara pucklade på folk om de låg på marken och hade gänget med sig. Så han himlade på ögonen och vände sig om till Conny. Zach’ mage pirrade nervöst och hans hjärta rusade inför att få röra den underbara kroppen.
Han böjde sig ned och lade ena handen på hans axel.
Det pirrade i hela kroppen men främst i handen som låg på hans axel.
Zach hade en ofantlig lust att få röra Connys vackra ansikte och torka bort blodet.
”Hey, är du okej?” Hjälp! Vad töntigt sagt men vad annars skulle han säga? Tänkte Zach nervöst och tankarna irrade i hans huvud medan hans hjärta tänkte på endast en sak, på Conny. Connys gröna ögon med stor svårighet fästes på hans ansikte.
Han skakade erkännande försiktigt och knappt märkbart på huvudet.
Han såg inte ut att må bra heller. Hans ansikte var likblekt och hans näsa blödde och såg ut att vara knäckt.
”Det är nog bäst att du går till syster”, vad annars skulle han säga?
Zach tog pirrigt i hans arm och hjälpte honom att komma upp. När han stod upp på sina svajiga ben så blev Zach orolig för Conny men han visste att Nico inte skulle släppa iväg honom oskadd nu när resten av gänget kom närmare så han viskade i Connys öra
”Försök att gå till skolsystern så kommer jag säkert senare.”

”Försök att gå till skolsystern så kommer jag säkert senare.”
Så hade han sagt. Conny satt i skolsysterns rum på sängen och höll på att bli omplåstrad. Hon hade suttit hans näsa på rätt plats och höll på att rengöra ett djupt jack över hans ögonbryn medan hon muttrade om ”pojkbråk”.
I normala fall skulle han himla på ögonen och fnysa. Men nu satt han där tyst och tänkte på den rödhårige killen som hade ställt sig mellan honom och Nico. Conny visste att han höll på att få stryk ute på skolgården nu. Det var förbjudet inom gänget att säga emot ledaren. Conny hade aldrig tänkt på honom tidigare. Han var ganska söt men hade uttryckslösa ögon om han nu mindes rätt. Just då han försökte komma på flera detaljer i hans ansikte och hans namn så öppnades dörren.
Det var han!
Det var killen som hade försvarat honom. Men vad hade gänget gjort med honom?
Han var genomblöt på huvudet och axlarna. Hans rödbruna hår var mörkare och låg fastklistrat på pannan. Hela hans ansikte var fullt med skärsår och ett djupt rakt jack på pannan. Det rann lite blod ur hans ena mungipa. Men han flinade.
Det var det finaste leende Conny någonsin hade sett.
Conny förstod inte hur han kunde le när han hade blivit så skadad och kunde inte förstå varför det värkte till i hans bröst när han fick se leendet.

Skolsystern ryckte till inför synen på eleven som tydligen också hade hamnat i bråk.
Hon muttrade ännu mera och gick fram till honom och drog med honom till sängen och satte honom strängt på sängen. Hon sade till dom att sitta stilla där medan hon hämtade handduk och mera rengöringsmedel till den andre killen i det andra rummet.
Conny tittade på honom. Han verkade lite blyg för han tittade ner på golvet medan vatten droppade från hans hår.
”Varför gjorde du det?” frågade Conny.
Han tittade upp och ryckte på axlarna.
”Varför inte?”
Det var någonting speciellt med den här killen men Conny kunde inte sätta fingret på det. Han fortsatte att titta på honom.
”Vad heter du?”
Killen tittade förvånat på honom men brast upp i ett leende och tog upp ena handen och förde den genom håret, tydligen spontant, sa
”Zacharias Smith. Men alla kallar mig Zach.”
”Jag heter Conny”, sa Conny.
”Jag vet”, sa han och tog ner handen och till Connys stora häpnad rodnade.
”Varför rodnar du?” frågade Conny klipskt.
Zach spärrade upp ögonen svagt och tittade ner i golvet igen och mumlade något.
”Va? Vad sa du?” frågade Conny undrande.
”Är det sant att du är bög?” mumlade Zach igen men lite högre den här gången.
Conny suckade och sade förstrött och argt
”Bög, stjärtpojke, homosexuell, vad fan än vad du vill kalla det.”
Zach ryckte till vid hans arga tonfall och tittade upp.
Conny blev överraskad. Hans ögon som var så uttryckslösa förut såg lidande ut.
”Ärligt, är du det eller inte?” frågade Zach igen.
Conny rynkade pannan men nickade. Zach andades snabbare och tittade ner.
Conny anade nu att det var någonting med den här killen.
”Är du det?” frågade Conny.
Zach tittade upp och öppnade munnen men just då kom skolsystern tillbaka så han stängde den snabbt och tittade ner i golvet. Conny förbannade skolsystern med sina bästa förbannelser han kunde komma på flera gånger i huvudet, han hade ju varit så nära.

När Zach äntligen fick gå ut efter flera varningar från skolsystern så satt Conny där. Conny reste på sig och gick fram till honom. Zach vände om och gick med hastiga steg i den tomma korridoren. Conny sprang fram till honom och lade sin hand på hans axel. Conny kände att Zach ryckte till vid hans beröring. Så han tog tag om axeln och vände om honom mot sig.
”Är du det?” frågade han igen medan han höll fast om hans axel.
”Är vaddå?” frågade Zach medan han försökte undvika hans blick.
”Är du bög?” frågade Conny tålmodigt. Zach ryckte bort sin axel från Connys hand och pladdrade
”Nej. Jag bara undrade. Inte för att jag har något emot er.”
”Zach, du är en dålig lögnare. Säg sanningen”, sa Conny och lade armarna i kors.
Han tittade in i hans bruna ögon som dolde sanningen väl.
Det som hände kunde Conny aldrig någonsin gissa. Efter förtvivlande överläggningar inom sig så tog Zach tag i Connys överarmar och gick mot honom som samtidigt han förde honom till sig. Han lade sina läppar mot Connys.
Först var det endast läppar mot läppar men sedan öppnade grottorna sig och tungorna mötte varandra och verkade nosa på varandra som nyfikna små djur för att sedan dansa. Det var en djup och het kyss. När Zach slutade och drog sig undan ville Conny fortsätta men han stod där och stirrade med armarna fortfarande i kors. Men hans ansikte visade stor chock.
Även om han anade att han också var homosexuell så anade han aldrig att han skulle kyssa honom.
”Zach…”, viskade han.
Zach spärrade upp ögonen när han insåg vad han hade gjort. Han backade och vände sig om och försökte springa därifrån men Conny fick tag i hans gröna t-shirt ärm och hejdade honom.
”Släpp mig!” skrek Zach nästan. Conny tackade tyst Gud att lektionerna hade börjat och att det inte fanns något klassrum i den korridoren.
”Zach! Lyssna på mig.”
Zach försökte slita sig bort från Conny men Conny fick bara ett fastare tag om t-shirten. Zach blev stillare och orkade inte mera. Inte förrän då såg Conny att Zach faktiskt grät.
”Zach. Snälla, lyssna på mig.”
Conny var själv på gränsen till tårar nästan.
”Vad fan vill du säga då?!” skrek nästan Zach.
Conny visste inte det. Han vill bara stå där och titta på honom. Undersöka varenda liten rynka i hans robusta ansikte. Men helst av allt skulle han vilja undersöka varenda liten del av hans kropp. Så han gjorde som Zach och kysste honom.
Den kyssen var om möjligt ännu djupare och ännu hetare och tungorna dansade längre, mycket längre.
När den kyssen slutade så log Conny.
”Jag bor bara tvärs över gatan, ska vi inte dra dit?”
Zach var häpen först men mjuknade sedan och log medan han nickade.