Nånstans tycker jag
nog att människan
passerat gränsen
för det rimliga
i uppfattningen av sin roll
såsom skapelsens krona,
och vad denna,
(som av ödmjukhetens törne borde vara flätad)
titel egentligen bemyndigar
eller innefattar av delegation.
Därav min utgångspunkt
ur trädets förmodade
betydligt viktigare ställning
i skapelsens balans
än människan i praktiken
ger den idag, i vår värld.