Jag tar ett fotografi.
Som ett sista farväl.
På bilden ser jag det där.
Det där som du gav till mig.
Ett brev om kärlek som du kastat bort.
Jag vill veta något mera än ett nej.

Jag eldar upp brevet.
På fotografiet sätter jag en nål.
Nålen sätter jag i hjärtat och ser allt försvinna.
Jag sjunker ner på marken.
Du kommer springande och hjälper mig upp.
Du gråter och ber mig komma tillbaka.
Men det är försent.

Ett ja som du ville säga skulle räddat mitt liv.
Nu vakar jag över dig.
Du var en ängel på jorden tills du sa nej.
Nu är jag din ängel i himmelen.
Jag kunde vara din ängel på jorden.
Men det är försent.