Livets timmglas har spruckit.
Sanden har runnit ut.
Försvunnit ut i världen.
Någon dör inom kort.

Jag skyddar livets timmglas.
Men nu är det dött.
Jag kommer få ett straff.
Ett straff av våran gud.

Jag vet ej om straffet.
Det straffet jag ska få.
Vad är straffet egentligen.
Vad är tillräckligt straff.

Att dö vore det enda rätta.
Men jag är timmglasets beskyddare.
Jag vill skydda det med mitt liv.
Men jag har misslyckats.

Jag känner en smärta.
Jag holler på att dö.
Nu vet jag vad straffet är.
Nu plågas jag till döds.

Mitt liv paserar framför mina ögon.
Det gör så ont att uppleva.
Uppleva något en gong till.
Nu sluts mina ögon dem går ej att öppna.

Smärtorna plågar kropp och själ.
Jag vill inte dö så här.
Jag vill bli dödad snabbt.
Min önskan slår in.

En blixt förstör väggar och tak.
Mitt blod rinner på golvet.
Fortfarande känner jag smärta.
Det bränner och svider överallt.

En till blixt kommer.
Den är mycket större.
Blixten träffar mig.
Jag fick som jag ville.

Jag dog snabbt.
Behövde lida men
jag blev fri av bördan.
Att dö var bättre
än att vakta livets timmglas.