Sorgen målade de vita sjukhusväggarna

i svart förkolnad, en sorg av smält kol

och hennes dämpade tårar rann längs listerna i taket

och ner runt henne och sängen där hennes mor låg

Hjärtslags-räknarens jämna pip

det enda som ekade i  rummet

Hennes puls verkade stöta ur kroppen

livrädd för att pipen en dag skulle upphöra

och ersättas av symfonins slut

i Ett evigt pip som skulle vara, för alltid

Snälla låt inte mamma dö