Jag vandrar i bergen.
Berget med snö på toppen.
Jag har kalla kläder.
Men jag fortsätter vandra.

Uppe nu jag är.
Jag fryser såmycket.
Mitt blod blir till is.
Jag faller död ner.

Jag ser ett ljus i himelen.
Det blir starkare.
Hela himelen öppnade sig.
Den har en oemotståndlig
dragningskraft.

Gud lyfter upp mig.
Men smärtan är så stor.
Jag plågas och kan inte se.
Jag svor och skrek så
att gud inte ville ha mig.

Hans kraft släppte.
Jag föll och föll.
Det vart varmt och jag brann.
Jag vart dömd till djävulen.
Dömd till eviga smärtor.
Dömd till plågande skrik.