taket närmar sig
och spöken dansar
ångesten lurar mig
gång, efter gång
jag befinner mig ett ljusår under noll

förvånade vänner
och tröstlösa föräldrar
undrar vad som gick fel
undrar det som ingen vet
gråter fast dom inget såg

med förutsättningar att lyckas
med oddsen på min sida
vilar jag,
under ångesten begravd
och ingen minns
vad som igentligen blev kvar
av mig.