Den våta svabben
slafsar slött
över däcket
målar vått och mörkt

Landgången läggs
mitt i natten
till kajens
främmande stenar

Du stiger i land
till din egen hamn
allt är tryggt
men färgad av rutin
och kyla

Du vandrar nya gator
och vägar
i den varma nattfukten
och har blicken på
ingenstans
och överallt

Senare, strax innan gryningen
ser du aktern på ditt skepp
försvinna med vita mustascher
av morgonhav

Du är akterseglad
lämnad med dig själv
i en stunds panik och förvåning

Sen vänder du dig om
siktar det nya livet
vandrar långt in
i vad du är, just här
hittar nya ansikten
nya leenden
nya kroppar att smeka

Och du finner
att svabben följde med
ditt forna liv

och lycklig
tar du hyra
hos dig själv