Hör du den tystnad
som ger ett eko i vinden?
Känner du den tomhet
som stryker dig på kinden?
Såg du den låga
från ljuset ingen tänt?
kommer du ihåg allt det där
som aldrig har hänt?

Världen krymper
jag sitter i mitten
jag blir långsamt berövad
men utan vittnen
blir antastad, hånad
från nån man inte ser
Ligger tyst och apatisk
för allt det som sker.

Hör du mitt skrik
som ekar inom mig?
känner du slagen
jag vill slå hårt emot dig?
Ser du min eld
som falnar o dör?
hur jag följer den dans
som du skickligt för?

Jag känner hur du flåsar
mot min nakna hud
jag ligger ensam i sängen
men i en osynlig skrud
ligger du tätt intill
kåserar mina fel
jag önskar du försvann
så jag kunde bli hel.

Världen krymper
Du finns alltid där
jag slåss för min frihet
men allt det jag bär
får mig att snubbla
får mig att falla
då är du genast där
men ord som är kalla

Inte igen,
mina tårar rinner
jag orkar inte mer
att du inte försvinner
jag blir inte mindre
att du inte förstår
jag är trött på att vara
mitt svarta får.

Hör du mitt skrik
som ekar inom mig?
känner du slagen
jag vill slå hårt emot dig?
Ser du min eld
som falnar o dör?
Hur jag följer den dans
som du skickligt för?