Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livet, lidandet, döden

Du står där
Som en åskådare
Är jag ditt skådespel?
Det du skrattar åt
Gråter du när jag dör?

Jag ser inte dina känslor
Förklara
Det skulle hjälpa
För nu står du bara där

Jag står i ljuset
Och alla piskor svider mot min rygg
Men du döljer ditt ansikte
I havets svarta sjalar

Blodet rinner på min rygg
Som dina tårar
När jag faller
Gråter du?

Ja, du gråter, men du kan inte ta min plats
För du är död
Borta
En åskådare
Och jag är ditt skådelspel.




Fri vers av Islandir
Läst 428 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-03 17:14



Bookmark and Share


  Yellow
Jag läste många gånger, och jag håller fortfarande på att försöka förstå allting. Det gör jag nog aldrig, men det är nog det som gör det vackert.
När man läser är det så lätt, men ändå så tungt.
Hela den här kommentaren är ganska obegriplig. Det jag försöker komma fram till är:
Jag tyckte det var vackert.
2007-06-19

    SannaEH
Rysligt vackert
2007-06-06
  > Nästa text
< Föregående

Islandir
Islandir