Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det första jag skrev, och som alla vet byggdes inte Rom på en dag


En önskan om ett värdigt slut


När tryggheten känns som störst är den alltid långt borta
En knöl i bröstet eller en klump i en aorta
En älg mitt uppe på vägen
Eller en våldtäktsman som blivigt benägen

En psykiatri som är ett skämt
Han använde bilbälte nästan jämt
Han som behövde vård
Kände att marken var tillräckligt hård

En man styrde sin bil med två promille
Det blir ingen mer jul för deras lilla kille
Hon skadade familjens heder
Han följde bara religionens påstådda seder

Hon förstod aldrig att han var den rätta
Genom sin kniv fick han sin hämnd mätta
En man med blinkande bälte på bussen
Snart ska rättvisa skipas vid Slussen

Han sparkades till döds på grund av sin färg
Av usla kräk utan ryggmärg
Med en världsbild så skev
Skickar dem blinda pulverbrev

Hon som fick sista platsen i vårdkön
och han som blev förälskad i samma kön
Båda fick de betala med sina liv
precis som alla de som smittats utav hiv

Samma nål till nästa sil
På livets väg jag kör min sista mil

Somna in efter tablett nummer sju
Vi kommer alla att dö, men varför just nu?




Bunden vers (Sonett) av Attila
Läst 400 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-31 22:01



Bookmark and Share


  systra
Fy galet så \"fett\" bra den va...
2007-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Attila
Attila