Alltid fanns där din stora famn
så full av kärlek
så trygg
så otroligt varm

I sorg gav du stöd
Genom gläjde & respekt du kärlek gav
När min värld föll sönder
fanns din evigt värmande glöd

Dina ögon var så djupa
Så himmelskt blå
Du fick mig alltid att förstå

Men aldrig din egen ständiga kamp
Din livsgnista var ständigt så stark

En dag du försiktigt sa:
"Snälla ta min hand"
Men jag var inte där
Nej, jag fanns inte där
Varför fanns jag inte där?

Döm inte min feghet
Förlåt istället min dumhet

En novemberkväll släcktes så ditt ljus
Din kamp var nu över
Du fick tillslut vila ut
Jag tror det är vad du behöver

Under min hand
Kände jag sakta hur din värmande glöd försvann
Men i mig värmer den
& du finns för evigt


Genom dina ord
i min tanke

Genom din kärlek
i min handling

I min själ
Där finns du nu