Skrämd är jag för dig

du skrämmer mig

Dina kyssar är av gift

och jag dör för varje liten kyss

Dina händer bär taggar som håller mig fast i varje grepp

sliter i mina armar i mitt regnfyllda hjärta

i min värld finns ingen plats för harar överkörda

men inga levande vänner jag finner

Min tröst ligger meter under jord

jord jag aldrig kan nå

himmel jag aldrig kan se

regnmoln hänger ifrån kyrkogårdens grenar

och duvorna har flytt vintern

ensam står jag kvar

oförmögen att gräva

efter det

jag verkligen saknar