Hon lyssnade på sina hjärtslag
Hörde hur de pumpade runt det blod som gjorde hennes levande
Hon hörde också rösterna, hur de skrek
De förklarade på så många sätt varför hon inte var värd att leva

Hon tillhörde de dömda, de som aldrig vandrade ensama
De var förföljda, av öknamn och mordhot
Hon vecklade ut sin svarta kjol
Den hade hon köpt på grund av dem

De gav henne inte den trygghet hon sökte
Så hon försökte med andra grupper
På internet fick man vänner om man var deprimerad och visade det
Hon lade ut bilderna på sina armar och skrev om sina känslor

Men vännerna i verkligheten var fortfarande noll
Ensam inför världen kan ingen stå
Hon tog beslutet om och om igen
Hon lyfte långsamt kniven







Hon lyssnade på sina hjärtslag
Hörde dem dö ut