Sommarnatt
det magiska ordet
det magiska landet
där
himmelen aldrig slocknar
och stjärnor
hänger i svarta tunga träd

Där går hon
med utbredda armar
och omfamnar
livet
medan syrsor tystnar
vid hennes fötter
och
sommarnatten
bygger bo i
hennes hår

Hon skrattar ikapp
med näktergal
och lövens
viskningar
ljumma vinden
leker tafatt
med hennes hud

Hon sjunger för
natten
och för ljuset
och allt tystnar
i stillsam vördnad
för hennes röst

Vid det magiska
landets gränser 
stiger den fnittrande solen
efter kort sommarvila
och hon skuttar lätt
och nynnande
in i dagen
och min kärleksblick