Allvar och allvar

var det väl aldrig

när du såg på mig och sa att du älskade mig

det trodde jag aldrig på

å om ändå...

Asfalten på vilken vi stod är nu sprucken

och världen som var är nu försvunnen

Barnen som lekte på gatan

när jag var en liten tös på trippande fötter

är vuxna nu

borta

precis som du kära du

Den gamle mannen med den viftande knytnäven

ropar nu i vinden vid hans grav

och morfar har varit död och begraven i åratal

Men hans brev från flottans tid läser jag än

ser honom framför mig än

och jag gråter än efter hans armar

efter hans ansikte och filt doftande händer

Den andra talar ännu inte om honom

de är gamla de med nu

precis som mannen jag en gång älskade

precis som jag och du

Allt som var är borta nu

Men mitt hjärta minns ännu allt

som om det var igår