Ångesten river i mitt bröst.
Du säger att allt är förlåtet
men jag kan inte glömma
det jag sa.

Mina ord ringer i mitt huvud.
Jag menade inte det jag sa.
Jag gjorde ett val där och då,
helt fel val.

Såg inte vad jag kunde fått.
Förstod inte vad jag förlorade.
Jag valde bort möjligheten
till total lycka.

Vem är det som nu får ditt leende?
Vem är det som ger dig sin kärlek?
Vem är han som får se dina tårar
och skänker tröst?

Det kunde ha varit jag.
Det kunde ha varit vi.
Men jag är inte ämnad för dig.
älskar dig ändå.