I ett fönster sitter en flicka och blickar
upp mot himlen.
Blicken är full av smärta och sorg från
åren som passerat
Vägen hon kom att gå blev ensam,
kall och hård
Denna kväll ångrar hon all kärlek
hon nu kasserat
Hon förbannar sin godtrohet och
sitt naiva sätt.
Nu vet hon att hennes misstag
kan ingen förlåta
fast hon förlåtit andras även att
deras var större.
Den insikten får flickan att så
sakta börja gråta.


Och hon undrar, finns du att älska mig
lika högt som jag älskar dig,
finns hopp i det hjärta som en gång brann,
kan sagan nånsin bli sann.


Flickan i fönstret plockar upp luren och
ringer en vän
Hon söker någon som kanske är
villig att förstå
Orden rinner som ett vattenfall
liksom tårarna
Nu har tid kommit att lämna det
förflutna och gå.
Vännen lyssnar utan att döma på
alla bekännelser
Han förklarar att hon kan inte sina
val bara glömma
Det är dags att acceptera att hon är
värd sin dröm
och när drömmen slår in ska hon
fortsätta drömma


Då frågar hon, finns du att älska mig
lika högt som jag älskar dig,
finns hopp i det hjärta som en gång brann,
kan drömmen till slut bli sann.


Den kvällen får flickan i fönstret en
helt ny chans
En chans att lära sig vad verklig
kärlek innebär
Utan krav ska han älska henne tills
hon kan förstå
att även hon är värd kärleken, hon är
inte till besvär.
Allt det fina hon gjort för andra vill
han ge henne.
Han vill låna hennes kropp, hjärta
och trasiga själ.
Motvilligt får han tillåtelse fast hon
finner det svårt.
Då lovar han att det han lånar ska
han vårda väl.


Hon frågar honom, vill du älska mig
lika högt som jag älskar dig,
finna hoppet i hjärtat som en gång brann
så drömmen jag har blir sann.


Han svarar, jag finns här att älska dig
lika högt som du älskar mig,
hoppet finns i hjärtat som en gång brann,
drömmen du har kan bli sann