Min dikt \"Du\" är tillgänglad till dig och det dig jag drömt om när jag sover.
Har aldrig pratat, bara sett dig när du åker iväg på din skateboard i korridoren.
Har sett dig gå med boken som jag älskar, har sett en bild i ditt skåp på den serien som jag älskar och jag har sett ditt leende som jag älskar.
Känner mig som en fjolla som sitter och dagdrömmer om dig på lektionen men kan inte hjälpa det.
För sådan är kärleken...
Om jag berättade om mina känslor för vissa skulle dom tycka att jag var en idiot och säga att du var ful men jag tycker att du är söt och ingen borde säga att någon är ful.
Jag vet ju inte hur du är men det känns som att det är något speciellt med dig.
Eller vad säger jag?
Alla har något speciellt som ingen annan har och det är det som gör oss unika.
En gång när vi gick förbi i korridoren så himlade en tjej med ögonen som om du vore dum i huvudet.
Jag blev så arg men samtidigt ledsen för jag visste att om jag sade att jag var kär i dig så skulle hon skvallra så bra som den lilla divan hon är.
Kär?
Ja, jag är kär!
Och vad skönt det är att erkänna det!
Kan inte hjälpa det men det är så bara!
Vet inte om jag överdriver men Jag älskar Dig!!!