Jag minns hur jag kunde vakna mitt i natten,
av att du plötsligt tog ett större andetag än vanligt
Jag minns hur jag såg din bröstkorg,
resa sig och sjunka sig
I en lugn harmoni

Jag älskade det.
Jag älskade tanken av att upptäcka morgonen med dig.
För det var faktiskt med dig,
som jag ville leva mitt liv ett tag
- kanske länge, kanske för alltid.
Vad vet jag?

Men du är borta nu
helt borta
men fortfarande ibland,
kan jag vakna mitt i natten och leta efter dig
Men jag finner dig aldrig där,
du finns inte kvar

Och kanske kommer vi aldrig upptäcka livet
tillsammans
kanske kommer vi inte uppleva något mer

Men jag kommer sakna dig.
- Kanske länge, kanske för alltid.
Vad vet jag?