Tappa andan och måla den vit, och jag lovar att stanna hos dig tills åren blir grå.
Fånga morgondagen och spara den till igår och jag lovar dig, inga mer tårar ska falla uppåt mot himlens dova mörker.

Jag älskar dig, fast att du ljuger lika bra som mormors fardotters systerson, som bara är något år. Jag älskar dig, trots att mina dagar blir lika prickiga som mormors kanelbullar med pärlsocker på.

Älskar. Älskar. Älskar dig.
Varför då?