Smutsiga händer sträcker sig efter oskulder

Genom gravar av försvunna ansikten på gamla mjölkartonger

Och genom dimman av förälskade fåglars spillning

Solen skiner medan barn på kända tavlor gråter

Verkligheten döljer sina sår väl

Bristerna den bär blöder

men vi absorberar det hela så bra

Döljer sanningar ifrån oss själva

Vågade vi någonsin se sanningen?

Var vi någonsin så modiga

Eller försökte vi bara köpa tid

Tid för att finna hopp att tro

Tro på en framtid

För oss alla