Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En gång sårad, alltid sårad.

Jag satt och väntade och väntade.
En vindpust svepte förbi och jag rös.

Det var sent och kallt,
Jag frös och frös.

Du fattade inte hur sårad jag blev,
När du sa att du fallit för en annan tös.

Men sårad blev jag,
Det borde du förstått.

Jag kan inte glömma av det du gjorde,
det var väldigt rått.

Men på en sekund,
försvann all kärlek i mitt hjärta som du sått.













Fri vers av Me Thomsén
Läst 368 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-18 19:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Me Thomsén