De två flickorna satt tysta i skuggan av den stora eken.
De kunde inte höra fåglarnas glada sång, för världen hade tagit deras hörlsel.
De kunde inte se den vackra solnedgången för världen hade tagit deras syn.
De kunde inte tala om för varandra hur mycket de trivdes i varandras sällskap, för världen hade tagit deras röster.
Inte heller kunde de känna värmen från varandras händer, eftersom världen även tagit deras känsel.
Men utan att se, utan att höra, utan att tala och utan att känna så fanns dom alltid där för varandra, för världen hade dock inte tagit deras hjärtan.