härjedalens myr
mongoliets stäpp, landskap
förunnade få

färdas längs vägar
känner dem som unika
personligheter

takrännan läcker
på mitt stackars hus som får
stå ute i regnet

Ett skogbeklätt berg
ruvar på en hemlighet
dess tid är inte min

någonting rör sig
en duvas snabba vingslag
sjunger i dungen


Ugglan granskade
ängens bestånd av sorkar
flög sedan vidare

Sotsvärtar glaset
för att se på solen med
oskadda ögon

Innan du hunnit
Ställa in fokus hade
Fåglarna flugit


en bräcklig hinna
av atmosfärisk jämvikt
skyddar våra liv

Stenarna talar
människor lever för fort
hinner ej höra

Längtansfullt blå är
de höga åsarna blott
sedda från fjärran

vargarna vandrar
finner de vad de söker
är stammen räddad

Tvångsmässigt lyser
tråden i glödlampan av
motstånd mot elström

Dånande dieslar
drar inlandets timmer mot
kustens fabriker